Det här med hemlängtan
Jag trodde att min hemlängtan skulle vara värst i början. Att alla avsked hemma i Stockholm och den första tiden själv i en ny stad var den tiden som skulle sätta känslorna på prov. Jag inser någonstans att det är när allt lugnat ner sig här, och när vardag och rutiner börjar infinna sig som man verkligen saknar. Jag har en fruktansvärd hemlängtan. Inte så illa att jag är beredd att hoppa på första bästa plan hem, men det är riktigt jobbigt just nu. Jag vet att det är en övergångsperiod och att det kommer komma ups and downs, och nästa gång kommer jag vara mer beredd på vad som komma skall. Och någonstans är det väl bra att känna efter också. Saknad indikerar ju på vad man känner för de man saknar och det är positivt i den bemärkelsen att man får perspektiv på sina relationer. Väldigt väldigt mycket.
Kvällen fylls av plugg, det är mycket att förstå sig på. Men imorgon börjar helgen och jag har sett till att fylla den med aktiviteter för att få slippa tänka lite. Imorgon maskerdad och på lördag pub-häng. Marknader ska besökas och helgkaffe ska drickas. Hej hej.
